PastimeCorner

En arbetskollega till en av mina vänner ville ha en tårta till sitt barnbarn som fyllde 6 år. Och jag ställer ju mer än gärna upp! Det blir alltför sällan tårtor gjorda här. Melvin, födelsedagsbarnet, gillar hockey så tårtan fick gärna gå i det temat, men om det skulle vara för svårt så gillar han att bada också :)
För svårt är ju inget som tur är, så hockey blev det.
Choklad var ett smakförslag, så det fick bli en vanlig tårtbotten med chokladmousse, jordgubbsmousse och vit chokladsmörkräm.

Studenttiden, tiden alla längtar tillbaka till?

 

Så välkommen till våran värld David, den hårda och skoningslösa vuxenvärlden ;)

..som förvisso fyllde år i fredags och firades med tårta i söndags, men jag har inte haft energi till att hänga vid datorn och blogga. Egentligen inte nu heller, men vad tusan, jag måste ju få in syrrans tårta.
Hennes andra hälft tyckte att jag skulle göra något med banorna, ja alltså avdelningen på hennes jobb där hon har fastnat.
Och det var ju superkul för där har ju även jag varit en (hel) del, så det var inga dimmor om hur den skulle se ut.
Bea (eller kanske kvällsskiftet) har visst byggt en usel pall som gör så att Bea nästan får alla kartonger över sig, men hon lyckas nog rädda situationen, även om hon vart lite chockad ;)
Inuti den gömmer sig citronfromage, mjölkchokladmousse och marängsmörkräm. Jag täckte den sedan med marsipan.

Jag är tom på ord idag, men två pojkar har döpts och jag har fått göra tårtor!
En storpojk som gillar bilar och en lillpojk som mest chillar (eller vad vet jag, han kanske lever loppan där hemma ;)).
Oavsett vad så var det självklart att de skulle ha varsin tårta på dopet, eller efter. Likadana tårtor, olika toppings.
I dem fick det vara hallonmousse, vaniljgrädde och ett lager grädde under sockerpastan.

Och det är så roligt för när tårtorna var färdiga för att täckas så kom jag på att jag aldrig har testat just den sockerpastan ihop med grädde. Jag testade och till en början så svettades min pasta rejält, men sen vände jag den upp från handen och då rättade den till sig. Så det var bara att slänga på den, och i morse såg det fortfarande bra ut, så den stod nog emot grädden ändå, till min lättnad.

Det är alltid trevligt när människor jag faktiskt inte känner kontaktar mig och undrar om jag kan göra tårta och precis så var det i det här fallet. Det skulle hållas en namngivning idag för Benyamin och därför fick tårtan gärna gå i blått med namnet på så klart, gärna en svensk och en turkisk flagga och lite stjärnor och fötter för att fylla utrymmet. Jag fick dessutom lite fria händer på det där utrymmet, och sånt gillar vi.
Efter mycket velande gällande smaken så kom vi fram till att kolasmörkräm verkade gott, och hennes mamma föreslog en hallonmousse till det på en vanlig botten. Den är sedan täckt med sockerpasta eftersom nötallergiker fanns på plats.
Även med sockerpasta kan det vara lite lurigt beroende på hur känslig nötallergikern är då en del sockerpasta faktiskt tillverkas bland nötter och mandlar.

Det här är en sån där tårta som jag är lite extra stolt över.
Jag gillar den.

 

 

Här kommer andra delen av de två ettårskalasen, nämligen min systers pojk som blev året i torsdags, de hade också kalaset igår, så jag fick ju faktiskt möjlighet att fika på denna tårta.
Syrran ville att gossen skulle få en egen bakelse och så ville hon ha ungefär en sån tårta jag gjorde till min bror, en dubbel chokladmoussetårta med apelsinbotten och géle. Dessutom ville hon att jag skulle få in en giraff någonstans då han har en del leksaker med giraffer.
Nu är det ju inte så smidigt att sätta dekorationer i sockerpasta på en moussetårta, men jag valde att sätta en runt bakelsen så han vilade huvud och fötter (?) på.
Bakelsen är en rulltårtsbotten med mosade hallon och yoghurtmousse med lite vit choklad.

Den här helgen har jag fått möjligheten att göra tårtor till två ettårskalas som hålls samma dag, nämligen idag. Underbart. Först ut är lilla Stina som visst blir året på tisdag men firas lite i förväg.
Mamman gillade min Nalle Puh tårta jag gjorde en gång, och hon ville gärna att tårtan skulle vara lite flickig och att jag kunde göra något med vit choklad. Ganska fria händer med andra ord. Och jag tänkte så här att Nasse är ju rosa, och den färgen sägs ju vara flickig, så han fick det bli!
Ska vi dra i genom innehållet så är det en marängbotten, vanlig tårtbotten, jordgubbssylt, vit chokladmousse och grädde. Sött men gott.

Sist jag gjorde Nasse blev han för knubbig, och nu för lång.
Tredje gången gillt?

Min stora tjej kunde för övrigt inte låta bli att säga Nasse Puh, så jag vet inte riktigt om hon tror att han heter så, eller om det bara var en kul grej.

 

 

Om ni inte visste, så gillar jag att testa nya saker, att lära mig mer. Och det är precis vad jag gör när jag läser en bagar och konditorutbildning. Även om jag inte lär mig allt där så hittar jag saker som intresserar mig som jag sedan forskar vidare i. För många är det så, att när man har hittat det man är bra på så stannar man där och är nöjd med tillvaron. Jag är duktig på att göra tårtor, det vet jag, men jag älskar att baka och inom den kategorin så är tårtor bara en del, så jag tänker inte låsa mig där för det finns många områden att utforska och bli grym på!

Ännu är ju inte påsken helt över, alltså kan jag gott och väl önska er en fortsatt Glad Påsk nu och dessutom visa ett litet experiment jag kom på. Säkerligen finns det fler där ute som gjort samma sak, både bättre och sämre, men dessa är gjorda efter mitt huvud och jag tycker att de förtjänar en liten plats här i bloggen. Och även om de har lite skavanker här och var så var det otroligt roligt att göra och sätta ihop dem.
De består av en makronbotten och marängkropp som sedan är ihopsatta med citronsmörkräm.

En del såg faktiskt mer ut som elefanter, men det är ju på tok fel färger för det,
så man förstår ju att det ska vara kycklingar...


Och av bottnar och kräm som blev över fick det helt enkelt bli oerhört färgfina makroner.
De gillar jag.

 

 

Mina underbara små påskkäringar får avsluta detta inlägg.

Puss.

 

Det senaste i skolan har det pysslats med makroner, och jag blir ju så klart supersugen på att göra ännu mer, och mer och mer! Därför gjorde jag i helgen en variant med kaffe och mörk choklad. Alltså, kakan är i kaffesmak och ganachen i skulle också smaka kaffe, men den smakade mest choklad, men nästa gång så!
Egentligen är jag ingen makronfantast när det gäller att äta dem eftersom de är så onödigt söta, men jag älskar utseendet och varianter med choklad, bitter sådan dock. Dessa slank ner utan bekymmer ;)

I måndags fyllde min väninnas pojk 5 år och de hade släkten på kalas i lördags och ville ha en tårta. Det som gällde i deras hem nu, som i så många andras, var Star Wars och därför vore det passande om det var med på hans kalastårta. Hans bästa smaker är choklad och grädde.
Därför gjorde jag en tårtbotten med mjölkchokladbitar i, mjölkchokladmousse, jordgubbskräm och grädde runt. Täckt med sockerpasta.

I tanken var det ju bra. I praktiken mindre bra. När jag hade börjat mitt modellerande av Yoda, så började jag faktiskt undra vad tusan jag har gett mig in på. Jag har väldigt svårt för att göra enkla figurer när jag ska modellera och vill gärna ha dem så lika originalet som möjligt. Vilket i detta fallet blev totally kaos. Men, det gick okej till slut.

Och jag fick veta när tårtan hämtades att lille gossen minsann hade höga förväntningar!
Han väntade sig att det skulle flyga ut ljussablar (nej, det heter visst inte svärd) ur tårtan när de skar upp den.
Jag misslyckades redan där ;)

 

 

Min storebror ville att jag skulle baka något litet tills igår, då hans tjej (eller kanske bara vän?) fyllde år. - "Choklad funkar alltid." nämnde han som smakförslag och choklad är ju min grej liksom!
Choklad och apelsin fungerar slående. Och eftersom jag dessutom aldrig har lyckats med en ordentlig vit chokladmousse, så var jag så klart tvungen att lyckas med det. Och det gjorde jag (tjohej, ett litet glädjetjut på det)!
Tårtan bestod nu då av en apelsinbotten, mörk chokladmousse, vit chokladmousse och ett apelsingelétäcke. Den är sedan garnerad med mörk choklad och ett par apelsindelar.

Ibland blir jag lite fånig när jag lyckas så bra med något, så när tårtan var färdig och jag hade skådat den ordentligt och frågat mig själv om jag faktiskt på riktigt hade gjort den, så hoppade jag och tjoade lite i mitt kök, hih.
Den var liksom så bra så att de små felen jag faktiskt såg inte gjorde mig ett smack!
Min sambo hade dock lite svårt att förstå min lycka över en tårta ;)

Den fick för övrigt betyget kanon.

När vi hade kalas för minsta tösen här i huset så gjorde jag vaniljwoopies med nutella, eller det var tänkt så i alla fall, det blev ju halvmånar i stället! Igår var jag på det igen, fast denna gång hade jag två olika recept på chokladwoopies som jag var tvungen att prova. Och så gillar jag att jämföra saker, allra helst ätbara saker.
Ett av recepten var från Leilas bok som jag följde helt, och det andra var från Hummingbird där jag i stället för deras marschmallowfyllning gjorde en smörkräm.

Två olika, och helt olika, sorters woopieskakor där enda synliga likheten är färgen och möjligtvis diametern. Den till vänster är gjord efter Leilas och till höger är Hummingbirds. Och jag kan ju säga så här att i jämförelsen blev det två lika, men bara för att jag älskar utseendet på den högra så vinner den utan tvekan!

 

Lite skillnad.

 

 

Färdigställda woopies. Kakmonster som jag är så väljer jag alltid största kakan ;) däremot har jag svårt att avgöra med smaksinnet vilken som faktiskt var bäst.

Nåväl, jag är kanske lite utseendefixerad.

 

Det här är en sån där riktig testtårta, där dekorationerna egentligen inte har någon anknytning till varann. Det är verkligen så, att det finns för mycket saker jag vill testa och det på en gång, om det är någonstans jag har riktigt dåligt tålamod så är det när det gäller att vänta. Jag fixar inte riktigt den biten.
Så att då bestämma mig för vad som ska göras direkt och vad som kan vänta, blir ofta en större grej än det borde vara (och min beslutsångest ska vi inte ens tala om).
Denna tårta vann kampen igår och det blev rätt bra, inte för att det är världens snyggaste tårta, men för att jag faktiskt fick till lite av det jag ville prova och för att jag fick lite såna där aha-moments då jag insåg att om jag gör sådär så blir det bättre.

En av mina äldsta vänner fyllde 25 förra veckan och ville till festen i lördags gärna ha en tårta. De enda förslagen hon hade var choklad, Prima Donna och prinsesskrona. Det tog mig ett tag att fundera ut hur den verkligen skulle se ut och medan jag planerade för tårtan, så kom ännu en tårta upp i huvudet. Det fick alltså bli en plan A och en plan B ifall första försöket inte gick vägen. Grejen var bara att jag helst ville göra plan B, men jag förberedde för A-planen ändå för det var ju inte så att B-planen var lättare. 
Mitt första problem uppkom när plan A misslyckades redan innan jag börjat på den, och jag insåg då att plan B måste, måste, måste lyckas. Diverse småbekymmer dök upp, som jag tack och lov löste med lite hjälp av min sambo (som faktiskt tänker till rätt bra när jag gör tårta ;)) men när jag sedan fick ta bort sockerpastan igen så blev det lite jobbigt, då det var den enda jag hade. En plan C, ett besök i affären och lite extra tålamod senare så var bollen i rullning igen, och en tårta i kronform blev klar. Inte helt perfekt, men det är helt okej!
I den finns en chokladbotten, vit chokladmousse och kolasmörkräm. Mm!

Där i tårtan sitter min fina vän med sin älskade telefon, ett vinglas och sin lilla väska.
And she freakin' loved it ;)

 

 

Nej, för det är ju så att jag även gärna gör smörgåstårta, dels för att jag fullkomligt älskar att äta det men också för att det är ganska roligt att dekorera med tillbehör av det mer hälsosamma slaget.
Så till mig systersons dop gjorde jag även en smörgåstårta med räkor, skinka och ägg. Yummie.

 

 

I lördags döptes min systers son, och vem får göra tårta, om inte jag? Systeryster hade redan bestämt att den skulle likna doptårtan jag gjorde till min minsta och det var ju bra, då jag får tillfälle att göra en bättre version, jag var ju nybörjare då ;)
Hur som haver, efter att ha ritan upp tårtan och granskat den lite så bestämde jag mig för att det fick bli stjärnor på den understa, som variation. Klossarna är där, dopbebisen likaså, en nalle på toppen, och så fick det bli ett par bilar och en stapelleksak baktill.
Innehållet fick bli blåbärsmousse, vaniljkräm och en vit chokladsmörkräm som underlakan och sockerpasta som täcke.

Ganska, nåväl väldigt, ofta får jag ett rejält sug efter att baka, eller skapa. Orken lyser dock tyvärr mer med sin frånvaro än närvaro, men ibland så bara gör jag. Som i helgen fick jag för mig att göra en frukttårta, som i brist på ingredienser endast fick en fyllning av hallonsylt och grädde, toppad med blåbär och blodapelsin och géle (eller gubbasnor som min sambo så tjusigt kallar det). "Gubbasnoret" blev i alla fall verkligen géle.

Jag kan ju säga så här att sambon, som i vanliga fall kanppt äter tårta, tog en extra bit, vilket borde vara ett ganska bra betyg. När jag frågade honom om till och med han gillade den så fick jag svaret: "Jag var hungrig".
Okej.
God i sin enkelhet tyckte vi andra.

 

 

Nu var det ju nästan 10 dagar sen vi hade kalas för vår 2-åring här, men bilder på kakor kan man ju leva ett tag på!
Och det blev faktiskt inte ens någon avancerad tårta, utan det blev en alldeles superenkel (ofröjdlig för ögat dock) pannkaks (plätt) tårta. Barnsligt gott.

Ett par, några stycken tjejer på jobbet kom på att vi skulle börja med fredagsfika, vilket är en ganska onyttig men gud så god (o)vana. I fredags var det dags för mig att bjuda, och vi hade redan kommit fram till att det skulle få bli en liten jultårta och eftersom en del är lediga dagen innan julafton så tog vi den en vecka tidigare.
Detta blev en sån där väl planerad fast ändå helt oplanerad tårta, som jag fick sitta och knåpa ihop kvällen innan med idéer som (tack och lov) liksom bara poppade upp.

"Jag gör så, JA så bra! Nej, skit, det gick inte. Om jag gör en sån, JA! Helvete, den samarbetar inte. Jösses så trött jag är. Tänk nu, tänk! Okej, jag får täcka den ändå. Onej, skitsockerpasta. Kanten då? Sådär. Vi gömmer lite där, trollar bort lite där, placerar en blomma där, och en där, nej där, lite mer dit, så. Okej, vi kör lite volang. En röd kanske? Nej, passar inte. En grön? Nja, för mycket. Guld? Överdriv. Det får bli en vit, enkelt och bra. Yes, det funkar."

Nåväl, inuti detta tjohejsan, döljer sig en snurrad pepparkaksbotten med en kräm gjord på mascarpone och lingonsylt, runt kämpade jag med en vit ganache smaksatt med lite kardemumma. Tummen upp säger jag!